Att vara blond i Italien
Det har inte ens gått en vecka av mitt utbyte och jag är redan sugen på att färga håret mörkt. Jag gjorde det en gång för två år sedan och trivdes inte alls. Varför funderar jag då på att göra det? För att trots att Milano är en storstad dit det kommer sjukt mycket turister (och därmed blondiner) så är alla män/killar här borta så irriterande. Kanske att det händer mest en bit utanför stadskärnan där inte så mycket turister hänger men så fort ett blont hårsvall dyker upp så visslas det, ropas "ciao bella" eller görs kattljud. Jag har ändå tänkt att jag kan leva med detta, det är ju inte ens riktat till mig egentligen. Men idag krossades min gräns. Jag satt på en lång bänk och en bit bort satt två killar, jag märker att de ställer sig upp och går lite närmare mig och sätter sig och upprepar sedan detta en gång. De sitter alltså precis bredvid mig på en jättelång bänk (så osvenskt beteende). Sen börjar en av dem peka ganska odiskret åt mitt håll och även om jag inte förstår så vet jag att de pratar om mig. Eftersom detta är ett väldigt obehagligt beteende, jag menar om de bara hade börjat prata med mig så hade det varit mycket trevligare, så reser jag mig och går. Och då börjar de ropa "Hey baby where are you going?" och sådana saker. Kanske låter som en minisak men där och då kände jag att det blonda håret ska ryka.
 
 
Här är jag i mitt mörka hår (nummer två från vänster), oklart dock om italienarna till och med tycker att det där räknas som ljust hår.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like