Om en vecka
Om en vecka sitter jag på ett flygplan helt själv för första gången någonsin. Om en vecka och två timmar har jag landat i en stad jag aldrig någonsin varit i och ska försöka ta mig till lägenheten som förhoppningsvis existerar (är så nojig över att jag blir lurad). I en hel månad ska jag sen bo själv i den här lägenheten. Jag ska lära mig hitta till skolan och de olika klassrummen, lära mig hitta hem efter utekvällar, lära mig hur man är en italienare. Det är så mycket som oroar mig och jag längtar sjukt mycket tills den första månaden är över och jag förhoppningsvis känner mig mer hemma och trygg. I slutet av februari kommer också min roomie ner och jag tror att det kommer bli mycket mer nice att bo tillsammans med henne än att bo helt själv. 
 
Är som sagt sjukt nojig över det mesta och tror det beror mycket på att jag iprincip varit ledig sen nyår och haft så mycket tid att tänka och grubbla, hade nog varit bättre för mig att bara ge mig av. Men idag har jag googlat runt och läst om folk som berättar att de hade samma känslor som jag har nu och att det var jobbigt i början men att det sen var fantastiskt. Så jag hoppas på det. Behöver lite tur och medgång efter allt kaos som har hänt. Tjejen jag skulle bo med, och hade planerat allt tillsammans med sedan september typ, valde för någon vecka sedan att stanna kvar i Sverige så jag fick snabbt börja leta efter någon som kunde ta över hennes rum. Inte för att det var svårt att hitta någon intresserad, men jag kände inte riktigt att någon kändes rätt tills en tjej från Sverige skrev till mig. Fick svar från folk som verkade otroligt petiga med boendet, som var sjukt på eller som bara verkade tråkiga. Men nu har det löst sig iallafall, så skönt!
 
 
Vår lägenhet ligger jättenära den här ån, ska bli så mysigt!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like